Nu kan man ju lätt få för sig (jag kan) att mitt liv är lite mer fyllt av djävligheter än andras, ja iallafall är det så jag känner, men så läste jag en artikel i en tidning härom natten…och även om det inte blev en känsla av fullkomlig harmoni efteråt, så kanske jag inte tycker att livet är sådär jävla orättvist längre.
Lite såhär stod det….
Peters Princip säger att varje post till slut besätts av en person som är oförmögen att sköta den. Och alla har vi väl stött på en chef som verkligen är på fel ställe och om detta nu stämmer så kanske också världens mäktigaste män (tog inte med kvinnorna för de hamnar banne mig inte där av en slump) kunnat hamna i den positionen, även som oförmögna. Och om jag nu törs påstå att en av världens mäktigaste män är presidenten i USA, även om vi (inte han) tycker annat, så vet vi nog alla vem jag tänker på, han som inte borde setat (ja eller suttit då) där. Och inte vårat fel om vi nångång hamnat på en position vi inte klarat av, jag som forward t ex, en katastrof, för det bara är ju så.
Murphys lag brukar benämnas som ”lagen om alltings djävlighet” och lite så känns ju mitt liv, kanske inte mer jävligt än andras (nähä?), men nog fan hamnar min macka alltid med smöret ner när den far i golvet. Även om det nu ska vara så, enligt alla naturlagar, höjden på bordet och tyngden på mackan osv, så känns det ju inte bättre för det när man får käka en grusig macka. Eller de gånger mobilen glider ur greppet, det är ju då man står och sträcker sig över toastolen, plums, och tyngdlagen är ingen naturlag att leka med (kolla brösten bara)….men å andra sidan kanske det bara hör till ”vardaglig djävlighet”. Och inte för att vi är klantiga, nej!
Till ”vardaglig djävlighet” hör ju en massa andra irriterande fenomen som då också, enligt artikeln, torde vara styrda av nån slags naturlag. Ta det där med att alltid hamna i fel kö, eller att man alltid spiller när man har vita kläder. Regnar det inte alltid då paraplyet är hemma? Har ni nånsin klivit ur ett flygplan och er väska kommit först på bandet, nej precis för det händer ju inte…men att väskan kommer sist händer eller att den inte kommer alls… Alltså är det inte bara simpel otur, utan bara en jävligt jävlig naturlag.
I och med detta så borde min teori…om att den gång som jag inte kollar strykjärnet innan jag åker, så är det då det sitter i…också kunna härledas till någon av ”djävlighetens naturlagar”.
Alltså är det inte mitt fel om huset brinner ner!! Eller hur?
Det blir inte roligare än så här.... 