Månadsarkiv: juni 2010

OMG!!!

Snacka om att det är på ”landet” det händer!!

När mamma kommer från jobbet så har hon i bilen hem upptäckt en rökpelare i skogen bakom vårt hus. Måste kollas upp och in i bilen hoppar kajkofamiljen Eriksson: Pappa Olle i kalsonger och badtofflor, mina söner i strumplästen och jag i mina jobbkläder och foppatofflor…lyckades dock få på ungarna skor och slängde in pappas jacka i bilen.

Tar bilen ut över åkrarna mot skogen som ligger en bit bort och mycket riktigt – det är uppenbart att det brinner Ringer 112! De ber oss ta en titt efter lågor. Jag föreslår vi ska åka hem efter andra kläder men NEJ, det är inte så långt in i skogen. Ne ne. Tar bilen sista biten mot skogen där gräset på mittsträngen växer riktigt högt och pappa gasar på tills pang!! vi fullkomligt flyger över en grushög mitt på vägen. Men nån gång ska väl vara den första gången man flyger i en bil antar jag. Innan skogen är det först en åker med oljeväxter sen en gammal kohage som vi ska ta oss igenom. Även om jag nu är uppfödd på landet så tycker jag inte om att knalla ut i bara ben och barfota i skorna på en åker, men är man på jakt efter en eld så går man tydligen hur långt som helst – så även jag. Det är rätt blött på åker efter dagens åskskur, som antagligen också är boven i branddramat, och har ni nånsin gått runt i ett par blöta foppa så vet ni att de blir hala och snart går man med sulan ovan foten och tårna spretar ut ur lufthålen och att sen hoppa över ett dike i dessa är svårt – men det går tydligen. I kohagen går det tack och lov inga kor för säsongen, eller det hade nog varit bättre, för nu var hela hagen full av nässlor. Bara ben och nässlor klingar illa, mycket illa!! Men som sagt eldjakten gav en rejäl dos med adrenalin så vi bet ihop eller jag och pappa, ungarna hade långbyxor och tog sig igenom helt smärtfritt. Sen var vi då äntligen framme vid skogen. Äntligen kan man ju tycka, men skogen är alltid större än man tror och skogen blev snart ett kalhygge. Kalhygge och foppa, eller badtofflor som pappa ju sprang runt i passar inte heller så bra ihop. Pinnar och kvistar som stack in i tofflorna, så pass att jag t o m for omkull en gång. Vi gick och vi gick – såg rök och rök, men inga lågor. Var nästan lite orolig att det bara var en rökutveckling – nu ville man bara ha en rejäl brand liksom. Och plötsligt såg jag, japp jag vann, den första lågan. Och sen var det bara att ringa 112 igen, för nu hade vi en eld. Problemet nu var bara det att hur i hela friden vi skulle få dit en brandbil, det var visserligen en väg bredvid men vi hade (först) ingen aning vilken väg det var. Sen efter ett försök till att använda lokalsinnet och då jag ju faktiskt är uppvuxen på en hästrygg i de här skogarna chansade vi på att det var en viss väg. Och genom att i mina foppa och utan sporttop springa en halv kilometer åt ett håll så var det konstaterat, det var den vägen. Då var det bara det att den vägen ingår i ett nät av skogsvägar och helt plötsligt måste vi springa 4 km (enl pappa) för att möta brandbilen så den också skulle hitta ”rätt väg”. Så vi springer, ungarna går, jag fortfarande i foppatofflor och utan top och pappa i jacka, kallingar och badtofflor – ni fattar vilken syn va?! Tur att de inte kryllar av paparazzis här ute. Vi når vägen ett par minuter innan den första brandbilen med blåljus anländer till korsningen och flåsande med svetten drypande får vi TACK OCH LOV åka med i hytten. Medan jag får ett hysteriskt skrattanfall efter att de frågat mannen i vinröda kallingar om ”Det var han som larma?” så åker vi mot elden och tar upp ungarna längs vägen, ungarna som när vi mötte dem nästan kastade sig in i skogen i ren förskräckelse över att möta en stor röd brandbil med blåljus på den smala vägen. Väl framme vid elden hade den tilltagit så det var inte helt i onödan mina ben inte lär klä i kjol på ett bra tag. Och förresten, vad gör väl det, jag fick ju träffa lite goa brandmän, hehe…

5 kommentarer

Under La Familia, Vardagssnack

Skakig natt!

Eftersom mammas ena granne sitter inne och då den andre ska in efter att ha krossat knät på just grannen som sitter inne (rena rama vilda västern, jiiihaaa!), blir man lite shaky när fåren börjar bräka och grannens, han som ska in, hundar börjar skälla hysteriskt mitt i natten.

Jag tassade upp och kikade ut genom fönstret – såg ingenting – så jag drog täcket över huvudet, hoppades att pappa låst dörren och bestämde mig för att det var en varg i fårhagen.

12 kommentarer

Under Nu är det inte kul, Vardagssnack

Jippie!!

Ikväll får jag äntligen se och krama mina killar lite igen. 5 dagar utan ögonkontakt är för lång tid – alldeles för lång tid. Och de tycker nog de med eftersom jag pratade i minst 10 minuter med tonnisen idag, han som brukar avsluta samtalet innan det ens startat!!

3 kommentarer

Under I mitt ♥

Perfekt jobb…

…en het dag. Att kopiera flera hundra, kanske tusen, papper kräver inte mycket hjärnverksamhet. Skönt!

Lämna en kommentar

Under På jobbet

Exotiskt på landet

Sprang ett par kilometer rätt in i skogen. Kommer till ett hus. Då ropar någon på mig. Jag ser ingen. Det skriker igen. Då får jag syn på en stor grön papegoja i en bur. Det är exotiskt på landet.

6 kommentarer

Under Den så kallade hälsan, Vardagssnack

Favvolåten just nu

2 kommentarer

Under Musik

En naken karl!!

En naken karl var det första mina grusiga ögon såg imorse. Pappa stod näck på toan när jag stövlade in. Nog för att jag sett min pappa naken förr. Men ändå!

Okej att jag lever i ett kollektiv just nu, men jag är fortfarande rätt pryd. Eller fruktansvärt pryd.

Kanske dags att knacka på innan man knallar in, för förra veckan stövlade jag in när han satt på toan.

 Jo, knacka låter som en bra idé!!

4 kommentarer

Under La Familia, Nu är det inte kul, Vardagssnack