Life’s a bitch

Det slår aldrig fel.

Mammaveckan börjar redan innan jag har vaknat.

Telefonen ringer och nån av sönerna har något problem.

När ska de lära sig att deras mamma är morgontrött (läs: den morgontröttaste ever) och inte fungerar före klockan halv 9 innan morgonkaffet slagit till.

Nu är problemen lösta – som alltid, även om det tar lite tid.

Skål och skrål

I lördags var det dags igen.

För bröllop. –> Klicka! 

Denna gång var det DJ:ns mamma, min blivande svärmor?,  Lolo och hennes Åke som stod i centrum.

Jag fick ännu en gång det stora förtroendet att hålla i trådarna lite som kvällens toastmadame.  —> klicka! 

Lite nervöst så klart, men så så roligt när jag väl stod där med micken i hand – en goare ”publik” får man leta efter.

Festen och helgen tog slut alldeles för fort.

Nu är det åter måndag och förkylningen håller mig fortfarande i ett järngrepp.

Oföränderlig

När jag var liten så höll jag på att tappa hakan då de stora tjejerna sa de skulle permanenta ögonfransarna. Vadå, krulla till dem liksom? Men haallå!

Nu vet jag bättre – permanentar, eller dvs färgar i detta just nu mina bryn och fransar – samtidigt som jag funderar på vad jag tycker om Camilla Henemark, egentligen.

Over and out!

 

My girl

Syster är dagens lokalkändis! ”Aktivitetstanten” med världens bästa jobb!

Ja, det är tjejen till vänster i bild som är min syster alltså så ni inte blir förvirrade.

Med rumpan bar

Panik!

Provade klänningen till lördagens bröllop lite snabbt imorse.

Drog sönder dragkedjan.

DJ:n fick mig att tänka positivt mitt i allt elände ”Tänk om du stått nere i Värmland precis innan vigseln och pajat klänningen!?”

Sant, nu kanske jag hinner fixa en ny, men ÄNDÅ. Gaaah!!

ansökan

Skickade iväg den första ansökan till gymnasiet åt tonnisen igår.

Jag flyttade typ hemifrån på gymnasiet.

Panik!!

Måste curla lite mer så han inte klarar sig utan sin mamma.

 

Det kan bara bli bättre…

Ni vet sådana dagar då pappret går sönder under toalettbesöket, vattnet skvätter upp på magen ur handfatet, ketchupen pruttar ner den vita tröjan,  mascaran har runnit ner på halva kinden och ungarna sätter sig på tvären….en sån dag hade jag igår, så nu är mina förhoppningar rätt stora om att denna dag blir bättre. Den kan bara bli bättre….måste bara bli bättre.

Om jag skulle…

…ta mig en tur i skogen på fredag morgon. Då skulle jag nämligen kunna dricka lite  massa vin.

”Om du motionerar Gå i skogen på ojämn mark i 120 minuter kan du äta 5,7 glas Vin, vitt torrt 12 %.”

Saxat ur min viktguide på nätet.

Och då  skulle det bli lite mindre i 10-litersdunken med vin jag fick förra helgen.

Ja asså, jag dricker lite vin för en god sak – mer plats i skafferiet.

Röda kinder.

Det finns ju alltid nån som känner de där människorna i tv-programmen. Nu var det jag, och alla andra från orten som kände dem. Tydligen fredagens snackis på byn. Jag var borta då, men nu har jag sett och det var PINSAMT, men samtidigt spännande. De är ju på riktigt, de där människorna.

Fråga Olle, kanal 5, där sändes det.

 

11-11-11

Vad gjorde du den 11:e i 11:e i år? Själv fick jag det stora förtroendet att vara toastmadame på en väns bröllop då. Hypernervös packade jag in packningen och DJ:n i bilen och styrde kosan mot Lammhult, Småland.
Det där med att vara nervig var ju alldeles onödigt – alla gäster var så snälla, trevliga och framförallt medgörliga (de gjorde precis som jag sa, hehe). Det var en fantastisk vigsel som skedde utomhus under stjärnorna.

Här sitter vi och väntar på brudparet, lite lätt rödnästa.

Bättre bilder blir det tydligen inte med fånen ute i mörkret, men en bild på vigseln är det i vilket fall.

Lite kärlek innan mitt ”jobb” börjar.

De nygifta!

En glimt av den otroligt grymma eldshowen.

Våra lyckönskningar till brudparet.